inte lika poetiskt
hittade tillbaka till bilddagboken igår.
så himla sött. bilder och dagar som aldrig kommer igen, men där finns de kvar.
mycket minnen som slog en, ganska fantastiskt egentligen.
men jag är glad att man blir äldre.
, och alla dom dagarna har på sitt egna sätt gjort mig till den jag är idag.
har haft fyra fantastiska semesterdagar i Göteborg och Skara med nya vänner. massor av skratt och upptåg. nya ord och erfarenheter.
tiden och livet fortsätter passera, och även om man till viss del, någonstans, står kvar och lutar sig tillbaka på det förflutna så är det nutiden som räknas.
vänskap, lycka, kärlek blandas med obottnande saknad.
tider som försvunnit. dagar som har gått. livet närmar sig åtta månader utan en av de mest fantastiska människor jag någonsin lärt känna. saknaden är grym, sorgen alltid där.
klamrar mig fast vid minnen av dig. vår bästa vän, finaste Totte. jag tvivlar inte på att vi ses igen. till den dagen kommer jag att sakna din närvaro, ditt skratt och magiska personlighet.
sorg och lycka, två motsatser som håller mig med järnhand.
jag älskar dig Kristoffer.
för alltid.
