sofieR

så var vi här igen.
det är en tradition. både för mig och för slottet. mitt slott. mitt palats, där oavsett hur knepigt allt blir så rullar allt på som vanligt.

jag är onykter. jag vet det.
men om 11 minuter är det någons födelsedag. någon, en av de mest fantastiska människor jag nånsin mött, och som jag inte kommer få träffa igen. inte förens det är min tid att gå.
jag saknar honom, varje dag.

livet spelar med mig, vet inte vad jag ska tycka om det.
jag vet att min familj läser det här, men ni behöver också få veta. även om vi inte träffas så ofta som vi gjort, så är ni magiska.
hjälper mig genom allt.
jag har problem, jag skriker, smäller i dörrar och ligger i min säng och gråter i timmar. men ni står kvar. jag vet, ni vet. är inte som alla andra, skriker av lycka och bryter ihop av sorg.
men jag älskar er. min familj.
 
nu har jag ont i huvudet och kommer ångra det här imorgon.
men det får stå kvar ändå, jag står för det jag säger.
livet. tråkigt, värdelöst, sorgligt och alldeles underbart.
usch

hur som helst.
framtiden, vad är det annat än ett oskrivet blad?
jag vet precis vad jag vill göra, vad jag är menad att bli. att livet sätter käppar i mina hjul har jag vant mig vid.

http://open.spotify.com/track/6kNmqIK4l1e9zcIUiStL7e

punkt. livet går upp och ner.
nu är jag glad. för en timme sen var jag så frustrerad att jag höll på att bryta ihop.
kämpa. slit. orka.

var dig själv, och var stolt.
det finns ingen som du.
7 miljarder människor, och du skulle kunna vara vem du vill. men att vara den man är, både klättra på väggar av lycka och gräva ner sig i sängen av motgångar.

det ÄR okej att bryta samman, så länge man tar sig upp igen.
stå på dina ben, använd dina händer till att skapa den magin som gör dig till du och som ingen annan kan göra lika bra. det finns ingen som kan göra saker som du gör dom.

"beter mig som ett monster ibland men måste leva över gränsen för att komma nån vart".

vi kommer aldrig att förlora, för vi har våra drömmar kvar.
ta sikte mot drömmen, kämpa, bryt ihop, ta ny tag och kämpa.
det är det enda du har, kämpaglöden att ta sig framåt vad som än händer.

spyr ur mig ord, bara för att jag behöver. tar någon där ute åt sig, UNDERBART!
men framförallt så tar jag åt mig själv.

Du är bra, så enkelt är det.

hittade tillbaka till bilddagboken igår.
så himla sött. bilder och dagar som aldrig kommer igen, men där finns de kvar.
mycket minnen som slog en, ganska fantastiskt egentligen.
men jag är glad att man blir äldre.
, och alla dom dagarna har på sitt egna sätt gjort mig till den jag är idag.

har haft fyra fantastiska semesterdagar i Göteborg och Skara med nya vänner. massor av skratt och upptåg. nya ord och erfarenheter.
tiden och livet fortsätter passera, och även om man till viss del, någonstans, står kvar och lutar sig tillbaka på det förflutna så är det nutiden som räknas.
vänskap, lycka, kärlek blandas med obottnande saknad.
tider som försvunnit. dagar som har gått. livet närmar sig åtta månader utan en av de mest fantastiska människor jag någonsin lärt känna. saknaden är grym, sorgen alltid där.
klamrar mig fast vid minnen av dig. vår bästa vän, finaste Totte. jag tvivlar inte på att vi ses igen. till den dagen kommer jag att sakna din närvaro, ditt skratt och magiska personlighet.

sorg och lycka, två motsatser som håller mig med järnhand.
jag älskar dig Kristoffer.
för alltid.

alla förvirrade människor som är med på den här resan,
som inte vet var de ska men de ska komma dit
som tycker att förvirrad är ett negativt ord

fantastiskt citat, fantastiskt dålig bildkvalitét. hur som helst.

det är något speciellt med dessa djur.
kanske gömt för allmänheten, men jag ser något.
ett djup, en mening, ett lugn som får mig att känna mig lite mindre trasig.

tigrar har i många år haft en speciell plats hos mig.
för mig står tigern för uthållighet, styrka, intelligens och mod.
de är magnifika, oerhört vackra, stolta och ståtliga djur.
och även om jag inte har samma sug i blicken som skönheten bakom mig, så försöker jag.
varje minut, varje dag. att räcka till för så många som möjligt.
att hålla modet uppe, orka hålla upp styrkan.
ibland faller man, men det är okej. hitta det som gör dig stark, som får dig att orka.
då lovar jag att du tar dig upp igen. på något sätt.

många gånger har jag funderat på vad som gör tigrar så speciella.
men det kan nog mycket väl vara lugnet de visar. 
de liksom omger sig av ett fantastiskt lugn, vad som än händer omkring dem.
de är på väg mot utrotning, men vågar ändå lita på oss människor.
vi som förstört deras marker. 
men de är kvar på samma ställen, går tillbaka till samma vattenhål och tar livet som det kommer sig för dem. 
uthållighet. 


konsten att vänta, att känna att något är på väg. jag avundas dem.
jag sprider mina vindar överallt, är alltid på väg nånstans i min framtid.
snubblar fram. jag ser något, men vet inte vad.
det är som regn i motljus.
känner att det finns där, men kan inte riktigt se det ännu.
bär alltid med mig tigern. jag har den inom mig, som min egna mentala styrkebild.
jag vet. inte vart jag ska, inte hur det ska gå till eller när.
men,

man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit.

tack.