the pain is only temporary

jaha näe, då var den operationen över. 
gick upp sex imorse och duschade för tredje gången på tolv timmar med en desinfektionstvål.
pappa kom och hämtade mig och sen åkte vi till eskilstuna.
väl där gick vi genom hela sjukan till centraloperation, där fick jag byta om till en sjukhusrock.
efter 25 minuter i väntrummet kom en sköterska som tog mig till operationssalen, lite lyxigt att bli skjutsad på en säng.. ;) 
sen fck jag dock panikbeskedet att jag skulle få inkörsporten i handen när jag var vaken, och då började jag storgrina. fick knappt någon luft, det typ knöt sig. stackars sköterskorna måste tyckt jag var trög, 19 år och fullkomligt livrädd för sprutor. menmen det fixade sig galant, och sen fick jag en medel som fick mig att somna. 

har kommit fram till att det är ganska obehagligt, när man vaknar i ett annat rum än det man somnade i och kroppen känns helt frånvarande. jag trodde dessutom att jag sovit i ungefär 15 minuter, det var så lång tid det kändes. såg dock på klockan att jag varit däckad i hela två timmar! när jag vaknade tjöt det dessutom i båda öronen, ungefär som om det hade varit en hårdockskonsert inne i operationssalen.
läkaren berättade iaf vad det var för fel, problemet är att det inte går att göra något åt. mina ligament och leder är tydligen för mjuka, och därför är mina leder mer överrörliga än de flesta. det märktes tydligen ganska bra när han styrde runt kameran i handleden, för den gick att flytta och styra runt mycket mer än "normalt".
han sa att det kommer växa bort, ligamenten stelnar lite när man blir äldre och smärtan försvinner troligtvis när jag är ungefär 25 år, vilket inte känns jättekul men nu vet jag ju åtminstonde vad det är som är fel :)


snyggt va!

allt har dock gått bra, och jag lyckades till och med laga mat när jag kom hem.
snart bär det av till gotland, och jag är såååååååååååååå lycklig.

bajbaj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0