sofieR

hittade tillbaka till bilddagboken igår.
så himla sött. bilder och dagar som aldrig kommer igen, men där finns de kvar.
mycket minnen som slog en, ganska fantastiskt egentligen.
men jag är glad att man blir äldre.
, och alla dom dagarna har på sitt egna sätt gjort mig till den jag är idag.

har haft fyra fantastiska semesterdagar i Göteborg och Skara med nya vänner. massor av skratt och upptåg. nya ord och erfarenheter.
tiden och livet fortsätter passera, och även om man till viss del, någonstans, står kvar och lutar sig tillbaka på det förflutna så är det nutiden som räknas.
vänskap, lycka, kärlek blandas med obottnande saknad.
tider som försvunnit. dagar som har gått. livet närmar sig åtta månader utan en av de mest fantastiska människor jag någonsin lärt känna. saknaden är grym, sorgen alltid där.
klamrar mig fast vid minnen av dig. vår bästa vän, finaste Totte. jag tvivlar inte på att vi ses igen. till den dagen kommer jag att sakna din närvaro, ditt skratt och magiska personlighet.

sorg och lycka, två motsatser som håller mig med järnhand.
jag älskar dig Kristoffer.
för alltid.

alla förvirrade människor som är med på den här resan,
som inte vet var de ska men de ska komma dit
som tycker att förvirrad är ett negativt ord

fantastiskt citat, fantastiskt dålig bildkvalitét. hur som helst.

det är något speciellt med dessa djur.
kanske gömt för allmänheten, men jag ser något.
ett djup, en mening, ett lugn som får mig att känna mig lite mindre trasig.

tigrar har i många år haft en speciell plats hos mig.
för mig står tigern för uthållighet, styrka, intelligens och mod.
de är magnifika, oerhört vackra, stolta och ståtliga djur.
och även om jag inte har samma sug i blicken som skönheten bakom mig, så försöker jag.
varje minut, varje dag. att räcka till för så många som möjligt.
att hålla modet uppe, orka hålla upp styrkan.
ibland faller man, men det är okej. hitta det som gör dig stark, som får dig att orka.
då lovar jag att du tar dig upp igen. på något sätt.

många gånger har jag funderat på vad som gör tigrar så speciella.
men det kan nog mycket väl vara lugnet de visar. 
de liksom omger sig av ett fantastiskt lugn, vad som än händer omkring dem.
de är på väg mot utrotning, men vågar ändå lita på oss människor.
vi som förstört deras marker. 
men de är kvar på samma ställen, går tillbaka till samma vattenhål och tar livet som det kommer sig för dem. 
uthållighet. 


konsten att vänta, att känna att något är på väg. jag avundas dem.
jag sprider mina vindar överallt, är alltid på väg nånstans i min framtid.
snubblar fram. jag ser något, men vet inte vad.
det är som regn i motljus.
känner att det finns där, men kan inte riktigt se det ännu.
bär alltid med mig tigern. jag har den inom mig, som min egna mentala styrkebild.
jag vet. inte vart jag ska, inte hur det ska gå till eller när.
men,

man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit.

tack.