because I'm happy

KAPAOW! den va du inte med på va!? inte jag heller.. men nu sitter jag här så... where to start?

jag vet, såklart. det bästa som någonsin hänt mig. (hittills)
DEN bästa. min fina Mathias.
jag fegade i veckor innan jag vågade träffa honom ensam, men när jag väl vågade så var det verkligen det bästa jag någonsin kunde ha gjort. jag är numera rätt så säker på att det finns tvillingsjälar.
vi är så lika, i nästan allt. han är lite mer intresserad av bilar än vad jag är men vad gör väl det!? som någon sa; det är ju alltid bra med nya hobbys! (bilarna då alltså..)
tre svinkalla nätter i början av september satt vi ute, på en bänk, och bara pratade om allt i flera timmar.
"you came into my crazy world like a cool and cleansing wave".

jag är så jävla kär, galet.

annars har det senaste halvåret mest innehållit massa jobb, konstigt nog. en sväng till London, med mina fantastiska småsystrar som bland annat innehöll milslånga promenader, Big Ben, shopping på Oxford street och tunnelbanan.
LOVED IT.
nyårsafton med köttfärssås, vakna mitt i natten till att halva utsikten från balkongen brinner ner till grunden...
musik. inspiration. fotboll. kärlek. en tro på framtiden.
lycka (som även kan stavas Ben&Jerrys Greekstyle frozen yogurt)
stoppade in en kyckling i ugnen som nånstans på vägen förvandlades till en padda.

livet. <3
http://open.spotify.com/track/31196plajhyCNcOgDz79Ss

den årliga kräftskivan

så var vi här igen.
det är en tradition. både för mig och för slottet. mitt slott. mitt palats, där oavsett hur knepigt allt blir så rullar allt på som vanligt.

jag är onykter. jag vet det.
men om 11 minuter är det någons födelsedag. någon, en av de mest fantastiska människor jag nånsin mött, och som jag inte kommer få träffa igen. inte förens det är min tid att gå.
jag saknar honom, varje dag.

livet spelar med mig, vet inte vad jag ska tycka om det.
jag vet att min familj läser det här, men ni behöver också få veta. även om vi inte träffas så ofta som vi gjort, så är ni magiska.
hjälper mig genom allt.
jag har problem, jag skriker, smäller i dörrar och ligger i min säng och gråter i timmar. men ni står kvar. jag vet, ni vet. är inte som alla andra, skriker av lycka och bryter ihop av sorg.
men jag älskar er. min familj.
 
nu har jag ont i huvudet och kommer ångra det här imorgon.
men det får stå kvar ändå, jag står för det jag säger.
livet. tråkigt, värdelöst, sorgligt och alldeles underbart.
usch


jag vill för alltid va en idiot

hur som helst.
framtiden, vad är det annat än ett oskrivet blad?
jag vet precis vad jag vill göra, vad jag är menad att bli. att livet sätter käppar i mina hjul har jag vant mig vid.

http://open.spotify.com/track/6kNmqIK4l1e9zcIUiStL7e

punkt. livet går upp och ner.
nu är jag glad. för en timme sen var jag så frustrerad att jag höll på att bryta ihop.
kämpa. slit. orka.

var dig själv, och var stolt.
det finns ingen som du.
7 miljarder människor, och du skulle kunna vara vem du vill. men att vara den man är, både klättra på väggar av lycka och gräva ner sig i sängen av motgångar.

det ÄR okej att bryta samman, så länge man tar sig upp igen.
stå på dina ben, använd dina händer till att skapa den magin som gör dig till du och som ingen annan kan göra lika bra. det finns ingen som kan göra saker som du gör dom.

"beter mig som ett monster ibland men måste leva över gränsen för att komma nån vart".

vi kommer aldrig att förlora, för vi har våra drömmar kvar.
ta sikte mot drömmen, kämpa, bryt ihop, ta ny tag och kämpa.
det är det enda du har, kämpaglöden att ta sig framåt vad som än händer.

spyr ur mig ord, bara för att jag behöver. tar någon där ute åt sig, UNDERBART!
men framförallt så tar jag åt mig själv.

Du är bra, så enkelt är det.


inte lika poetiskt

hittade tillbaka till bilddagboken igår.
så himla sött. bilder och dagar som aldrig kommer igen, men där finns de kvar.
mycket minnen som slog en, ganska fantastiskt egentligen.
men jag är glad att man blir äldre.
, och alla dom dagarna har på sitt egna sätt gjort mig till den jag är idag.

har haft fyra fantastiska semesterdagar i Göteborg och Skara med nya vänner. massor av skratt och upptåg. nya ord och erfarenheter.
tiden och livet fortsätter passera, och även om man till viss del, någonstans, står kvar och lutar sig tillbaka på det förflutna så är det nutiden som räknas.
vänskap, lycka, kärlek blandas med obottnande saknad.
tider som försvunnit. dagar som har gått. livet närmar sig åtta månader utan en av de mest fantastiska människor jag någonsin lärt känna. saknaden är grym, sorgen alltid där.
klamrar mig fast vid minnen av dig. vår bästa vän, finaste Totte. jag tvivlar inte på att vi ses igen. till den dagen kommer jag att sakna din närvaro, ditt skratt och magiska personlighet.

sorg och lycka, två motsatser som håller mig med järnhand.
jag älskar dig Kristoffer.
för alltid.


så lyssna upp

alla förvirrade människor som är med på den här resan,
som inte vet var de ska men de ska komma dit
som tycker att förvirrad är ett negativt ord

fantastiskt citat, fantastiskt dålig bildkvalitét. hur som helst.

det är något speciellt med dessa djur.
kanske gömt för allmänheten, men jag ser något.
ett djup, en mening, ett lugn som får mig att känna mig lite mindre trasig.

tigrar har i många år haft en speciell plats hos mig.
för mig står tigern för uthållighet, styrka, intelligens och mod.
de är magnifika, oerhört vackra, stolta och ståtliga djur.
och även om jag inte har samma sug i blicken som skönheten bakom mig, så försöker jag.
varje minut, varje dag. att räcka till för så många som möjligt.
att hålla modet uppe, orka hålla upp styrkan.
ibland faller man, men det är okej. hitta det som gör dig stark, som får dig att orka.
då lovar jag att du tar dig upp igen. på något sätt.

många gånger har jag funderat på vad som gör tigrar så speciella.
men det kan nog mycket väl vara lugnet de visar. 
de liksom omger sig av ett fantastiskt lugn, vad som än händer omkring dem.
de är på väg mot utrotning, men vågar ändå lita på oss människor.
vi som förstört deras marker. 
men de är kvar på samma ställen, går tillbaka till samma vattenhål och tar livet som det kommer sig för dem. 
uthållighet. 


konsten att vänta, att känna att något är på väg. jag avundas dem.
jag sprider mina vindar överallt, är alltid på väg nånstans i min framtid.
snubblar fram. jag ser något, men vet inte vad.
det är som regn i motljus.
känner att det finns där, men kan inte riktigt se det ännu.
bär alltid med mig tigern. jag har den inom mig, som min egna mentala styrkebild.
jag vet. inte vart jag ska, inte hur det ska gå till eller när.
men,

man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit.

tack.


que sera, sera

det finns många saker som händer man önskar man kunde ändra på.
men livet ser ut som det gör idag pga val man gjorde, igår, förra veckan, förra året och för tio år sen.
jag ångrar mycket, men kan inte ändra på något. jag tror på att det finns anledningar till allt.
det som händer, händer.
 
jag har inte varit här, jag vet det. har knappt varit närvarande i mitt egna liv så då känns det ovettigt att skriva ner det på en dator.
nu är jag dock tillbaka.
allt ordnar sig, så enkelt är det.
även om man inte inser det själv när man sitter där på botten, så ordnar sig allt till slut.
kanske inte på det sättet man ville eller hoppades på, men på något sätt.
 
jag är en sån person som skriver när jag behöver få ur mig saker.
på ett papper, i telefonen, vart som helst bara för att få ur sig alla ord som snurrar runt.
sen när man väl hittar de där gamla anteckningarna, och får se allt svart på vitt.
några veckor äldre, och jag blir ärligt talat chockad över mig själv.
det är ganska fantastiskt hur man verkligen växer som människa varje dag.
jag går fortfarande, och kommer troligtvis alltid göra, och bearbetar våran finaste Tottes bortgång.
saknaden och sorgen som finns kvar i varenda cell, jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha dig kvar hos oss.
 
det har varit de konstigaste och sjukaste 6 månaderna i mitt liv.
alla idiotiska val jag har gjort, alla konstiga saker som har hänt, alla misslyckanden och även allt jag lyckats med.
jag sätter inte hösten 2012 - våren 2013 högt upp på min lista, den saken är klar.
under mina 21 år på den här planeten så har jag aldrig varit med om så mycket konstiga saker på så kort period.
jag vet att det finns många som har det mycket värre än jag, och jag beundrar alla som genomgår tragedier och ändå orkar kliva upp varje morgon och göra sitt bästa för att fortsätta stå upp, men för mig har det här varit något sjukt.
 
det jag vill komma fram till är att jag står här, denna tisdag den 2a juli, år 2013, på ett sätt jag aldrig hade kunnat föreställt mig för ett år sen.
men jag står upp. på båda benen.
lika irrelevant, knäpp och muppig som vanligt.
starkare och svagare. gladare och ledsnare. större och mindre som människa. som för alla, vi ändrar form.
men framför allt så har jag blivit äldre.
 
framåt.
que sera, sera. hakuna matata.

waiting for your sign

spaghetti och köttfärsås till närmare 60 ungar - det är ju också något man kan göra känner jag.
och imorgon ska jag koka soppa - yey! 

apelsin, mandarin och blodapelsinjuice- ja tack.
och mat. och afv. och grey's. 
och jag vill att det ska bli vår.
och jag vill att det ska va april, och maj. och juli. och augusti. hoppas jag i alla fall.
om nom, hejdå.
 
 

kort inlägg

hej eme och néa!
kul att ni kikar in tycker jag :)

jaha, nu då?

aj, Totten. aj.
 
jaha men nu är det jul igen då.
vet inte om jag skulle säga att julkänslan är på topp eller så. men det går an ändå, så mysigt. 
det bästa med julen är att man får umgås. umgås med nära och kära, och äta god mat. 

annars då? jovars. gjorde en första i fredags; åkte ambulans. 
satt fram, så vet inte om det räknas helt egentligen men nu låtsas vi som det. 
ärtan-sova i snödriva-försöka resa sig-ramla-huvud i lyktstolpe; ja sen kan man ju lista ut resten.

hur vet man att det snöar? 
när man vaknar tio i sju på juldagsmorgonen för att gå ner till tvättstugan, och du knappt ser till andra sidan gatan för allt är vitt, vitt, vitt. då snöar det, ganska mycket.

JUST DET! jag fick ett B i engelska steg 6. heja mig.
och jag var ju på öppet hus på naprapathögskolan. scheiße vad nice det var. blev nästan kär.
tre löner-tacka fan för det.
 
söt panda.

fylleskit och kärlek

minns inte när jag drack så här mycket sist, är inte säker på att det är något bra.. MEN JAG KOM INTE
SIST I BOWLINGEN, Amanda, nick, jg och matte! Så bra.

har i alla fall världsbästa vänner och pappa. nya vindrutetorkare, avgasgrejs, en haribo-loppa och en studsboll.

jag vill att det ska vara tio minus, och jag saknar min finaste Totte. puss


caught in a landslide with no escape from reality

vet inte ens vad jag ska skriva. 

 
nu har det snart gått en månad utan dig.
jag älskar dig, min bästa. men jag kan inte låta bli att vara arg på dig.
vet inte när vi ses nästa gång, men jag kommer att sakna dig varje minut tills den dagen kommer.
det finns ingen som du. 
ditt skratt, din glädje, tröghet och hetsutbrott. hela du. 
vareviga dag när jag var i luxemburg pratade du med mig, du höll mig flytande. 

"fan va kul vi har tillsammas de e sjukt." sa du, och det går inte att inte hålla med.
"kan ni inte kommer ner till mig, jag ber er" - nu har vi vart i småland två gånger den senaste månaden, men du finns inte kvar. 

det är så tomt Totte, det går inte att förklara. ett stort, tomt, tungt hål.
jag önskar fortfarande att det här bara är en vidrig mardröm, men snön faller och det har blivit kallt. 
det gör så ont, allt är som förut trots att allt har förändrats.
vår älskade pöjolök, bästa vän.
vila så länge, så ses vi igen ärtis. 

när marken slås undan-

-blir det svårt att andas.

lägger ner det här ett tag, jag orkar inte.
jag älskar dig, föralltid.

fan också.


i skenet av en lyktstolpe

jag är liiiiiiiite för full, orangehårig, och knäpp. ska dessutom jobba och spela match imorgon, eller idag..... suck på mig, inte helt okej. SKÄRPNIGN BRUDEN :(

Zandra jag saknar dig.

gammal bild, pusssss.
[fuck dig jag klarar mig själv]


jag glömde, ay me!

VAMPIRE DIARIES BÖRJAR JU FÖRFAN IDAG....
hur kunde jag glömma, som jag har längtat på att denna dagen skulle komma. jag är ta mig baklänges frälst.

tack USA, det awesome faktum att jag pratar engelska och internet för det föresten, annars hade jag fått vänta ungefär 4-6 veckor till innan avsnitten kom ut i Sverige...

woooooooooaaaaaaaah. paus


ett riktigt jävla stolpskott

jag har aldrig riktigt förstått grejen med tumblr, men jag skojar inte när jag säger att jag skrattade tills tårarna sprutade ur ögons på mig tidigare idag. lolthatsme @ tumblr = kärlek för mig och min dåliga humor.

spottar blod i handfatet och har sån träningsvärk så jag vill bara slå mig själv för att det gör så jävla ont. men det är så man vet att man lever och jag måste säga att jag älskar att ha träningsvärk, kan vara bland de bättre känslorna som finns faktiskt!
jag älskar songpop och hösten är sån kärlek så man vill bara lägga sig ner i en lövhög och snufsa runt i all dess härlighet.

och ja, jag ÄR medveten om att jag är konstig. men vad ska jag säga, I love it!

random trädbild från jobbet på det, puss


RSS 2.0